Att bli lycklig i sorgen

Ett par dagar innan nyårsafton kom ett besked från veterinären som slog alla i familjen riktigt hårt. Efter att ha gått med ett öppet sår i mer än en månad utan minsta resultat att läka så visade alla prover och röntgen på att Aldur hade fått cancer i ett av sina ben. Fanns inget mer att göra än att låta våran fina älskning somna in, slippa ha ont och halta runt med ett bandagerat, oläkbart ben... Därför åkte vi in med honom till veterinären dagen innan nyårsafon och han fick somna in lugnt i min famn. Fan va hårt rent ut sagt. 
 
Därför en vecka senare valde vi att inte sörja ner oss alldeles för mycket. För livet utan hund efter nio år finns inte, hunden är en familjemedlem även för de andra djuren vi har, hästarna men främst katterna. De har aldrig varit utan hund. 
 
Nu springer det runt ett nytt litet liv här hemma, en 13 veckors pudelvalp som heter Simeras Samos. Cremefärgad, pigg, hungrig, nästa sekund trött och efter en tupplur lika pigg igen. Typ som alla andra valpar, fast med en helt egen personlighet som kommer forma sig mer och mer allt eftersom tiden går och han blir äldre, samt ännu mer en "Håkansson". 
 
Aldrig kommer vi att glömma våran vackra Aldur och nu välkomna vi den nya lyckobollen in i våra liv ♡
 
 
 
Foto, Min vardag | |
Upp